2018 stod Lynne inför ett av de svåraste besluten i sitt liv. Komplikationer efter en knäprotesoperation hade lett till smärta och försämrad rörlighet.

”Jag insåg att jag inte längre skulle kunna sköta mitt jobb”, berättar hon. ”Så jag valde att gå i pension tidigare än jag egentligen ville. Jag ville inte att barnen skulle gå miste om det de behövde för att jag inte längre kunde göra det som krävdes av mig.”

Hon gör en paus.

”Men det krossade mitt hjärta. Jag var helt förkrossad under en lång tid. Och till viss del gör det fortfarande ont.”

Lynne genomgick en amputation nedanför knät och senare ytterligare en operation där en större del av benet behövde amputeras. Det var mycket att ta in. Men trots allt som hände fortsatte hon att fokusera på framtiden.

”Ingen vill behöva amputera mer av sitt ben”, säger hon. ”Men att kunna resa sig upp, gå och göra saker igen – det var fantastiskt.”

Hennes make John följde hela processen med både beundran och kärlek.

”Hennes styrka och hur snabbt hon återhämtade sig – för mig hade det varit förkrossande”, berättar han. ”Men hon hade den där inställningen redan från början: Vi ska ta oss igenom det här. Vi ska klara det. Jag tänker inte tillbringa resten av mitt liv i rullstol.”

Livet i Martinsville är idag fyllt av precis det Lynne uppskattar mest. Hennes veckor kretsar kring människorna och aktiviteterna hon älskar: barnbarnen, maken John, systern, kyrkan och naturligtvis musiken.

”Ett ganska tråkigt liv, kanske vissa skulle tycka”, säger hon, men sättet hon säger det på avslöjar att hon själv inte håller med.

Barnbarnen har en alldeles särskild plats i hennes liv. Lynne och John är engagerade morföräldrar, och flera dagar i veckan tar Lynne hand om sitt femåriga barnbarn Lorelai. Deras dagar tillsammans har ett lugnt och naturligt tempo. På förmiddagarna arbetar de i trädgården, rensar ogräs och planterar. På eftermiddagarna bakar de tillsammans, mäter upp mjöl och dekorerar kakor.

”Hon lär sig genom att leka”, berättar Lynne. ”Jag låter henne mäta upp ingredienser när vi bakar kakor och annat. Sådana små saker.”

Läraren inom Lynne har aldrig riktigt slutat undervisa.

Trädgården har blivit en speciell plats för dem båda. Här får Lorelai gräva i jorden och se växterna växa, medan Lynne kan arbeta i sin egen takt och på sina egna villkor. Det är precis den typen av aktivitet hon en gång var rädd att amputationen skulle hindra henne från att göra. Istället har den blivit en av de stunder hon uppskattar allra mest.

Även de andra barnbarnen har sina egna speciella intressen som Lynne gärna delar med dem. Hunter älskar att leka med modellera, medan Brooke fortfarande håller på att upptäcka vad hon tycker om. Lynne låter det ta sin tid.

”Min erfarenhet som lärare har hjälpt mig att se vilka möjligheter som finns, till exempel olika pyssel och aktiviteter vi kan göra tillsammans.”

John ser tydligt hur mycket det betyder för Lynne att kunna vara aktiv och närvarande i barnbarnens liv.

”Det är härligt att se henne bli mer självständig och kunna göra fler saker”, berättar han. ”Det har varit bra för hennes psykiska välmående att inte behöva förlita sig på mig för att klara av olika saker.”

I kyrkan har Lynne också tagit sig an ett nytt och omfattande ansvar: att organisera de gemensamma onsdagsmiddagarna.

”Det är ett ganska stort åtagande”, berättar en annan medlem i församlingen. ”Det kräver mycket tid, energi och arbete.”

Att Lynne gör allt detta med en benprotes är för människorna omkring henne helt enkelt en del av vem hon är.

”Hon är mer aktiv än de flesta jag känner”, säger en annan församlingsmedlem. ”Hennes benprotes hindrar henne inte från att göra någonting.”

Eftersom Lynne hade en så aktiv livsstil fick hon relativt tidigt i sin rehabilitering möjlighet att börja använda Power Knee.

”För att få Power Knee måste du visa vilka aktiviteter du vill kunna göra, att du är aktiv och att du tänker fortsätta vara det”, förklarar John. ”Och det har verkligen gjort stor skillnad i våra liv.”

För Lynne blev övergången till Power Knee en vändpunkt i hennes strävan efter att återfå sin självständighet, något hon hade kämpat hårt för.

I början av rehabiliteringen var det ibland människorna som stod henne närmast som höll henne tillbaka, trots att de bara ville henne väl.

”Ingen ville låta mig göra någonting. De var så rädda för att jag skulle skada mig”, berättar hon med ett skratt. ”Men jag sa att ingen vill ramla. Samtidigt måste jag få försöka, även om det innebär att jag ramlar ibland, tills jag lär mig att göra det jag behöver kunna göra.”

Sedan kom ögonblicket hon hade kämpat för.

”Plötsligt kunde jag bara gå, och jag tänkte: Jag behöver ju inte den här käppen längre. Nu gör jag mig av med den. Och det gjorde jag. Jag ställde den åt sidan och började gå. Det var en helt underbar känsla att inte längre behöva hålla något i handen eller ha något som hjälpte mig att gå.”

”Att gå till kyrkan, gå på konserter och ta sig upp i en hörsal. Ramperna kan vara riktigt besvärliga ibland. Men jag sa till mig själv att det här är saker jag behöver kunna göra. Det var en kamp att bli självständig igen, men till slut fick jag människorna omkring mig att förstå att jag faktiskt klarar det.”

Av alla milstolpar Lynne har nått sedan amputationen finns det en som betyder lite extra. Redan från början stod den högst upp på hennes önskelista: att få dansa med sin son på hans bröllop.

”Det fanns inte ett torrt öga i lokalen när hon klev ut på dansgolvet”, berättar John.

Lynne ler när hon tänker tillbaka på stunden.

”Det var väldigt känslosamt. Det var en av de allra viktigaste sakerna på min önskelista. Att få dansa med min son på hans bröllop, njuta av den stunden tillsammans med honom och vara en del av hans stora dag. Så ja, det betydde oerhört mycket för mig.”

John menar att Power Knee har spelat en avgörande roll för att göra sådana ögonblick möjliga.

”Det har varit fantastiskt för oss att se hur mycket bättre hennes rörlighet har blivit och hur hon har kunnat återgå till ett mer normalt liv. Så normalt som det nu kan bli.”

Han tillägger:

”Det kanske tar lite längre tid att klä på sig på morgonen eller göra sig redo för natten. Men man kan fortfarande leva sitt liv.”

Lynnes råd till andra som går igenom något liknande är enkelt och bygger på hennes egna erfarenheter:

”Ha en positiv inställning. Se till att ha människor omkring dig som du vet kommer att finnas där och stötta dig.”

Från en barndom fylld av musik till ett klassrum fullt av barn, från en operation som förändrade allt till dansgolvet på sonens bröllop – Lynne Cox har mött varje utmaning med beslutsamhet. Hennes Power Knee har inte bara hjälpt henne att återfå sin rörlighet. Den har också gjort det möjligt för henne att fortsätta vara aktiv och ägna sig åt allt det som betyder allra mest.