Kai Moeller

En vanlig torsdag i september 2018 ser Kai fram emot den kommande helgen när ett kort ögonblick av ouppmärksamhet leder till en tragisk olycka.

Kai, som bor i Tyskland, är utbildad anläggnings- och maskinoperatör. Han jobbar på ett företag som tillverkar kylflänsar och huskomponenter och där sköter han bland annat den så kallade riktbänken, ett verktyg som används för att forma aluminiumdelar till önskad form. "Våra produkter är oumbärliga för högteknologiska industrier eftersom de används för att avleda värme från alla typer av tekniska apparater", förklarar Kai. När Kai pratar om sitt jobb, förstår man att han brinner för sitt arbete. Efter att ha använt riktbänken i över ett år, kände sig Kai vid den här tiden trygg i sin roll.

Allt går bra på jobbet och hemma har Kai och hans fru Nina nyligen börjat bilda familj. Den glada förväntan på deras första barn är vad paret fokuserar på under sensommaren 2018. Båda tycker om att åka till stan på helgerna för att ordna allt som behövs inför barnets ankomst. Vem hade kunnat gissa att saker och ting snart skulle förändras dramatiskt för den blivande pappan.

En olycka med allvarliga konsekvenser

En vanlig torsdag i september 2018 ser Kai fram emot den kommande helgen när ett kort ögonblick av ouppmärksamhet leder till en tragisk olycka. Riktbänken drar med sig hans högra hand tillsammans med en stor bit aluminium. Trots att Kai snabbt trycker på stoppknappen har hans fingerleder och hud redan fått allvarliga skador.

Det faktum att 40-åringen inte känner någon smärta beror på det svåra traumat. Fortfarande i chock kan Kai nå fram till en kollega och be honom ringa efter en ambulans. När Kai närmar sig Bergmannsheil-sjukhuset bestämmer han sig för att lita på expertisen hos den medicinska personal som väntar på honom. "Jag minns att jag kände mig ganska säker på att människorna omkring mig skulle göra sitt bästa för att rädda min hand", minns Kai.

En partiell amputation verkar oundviklig

Lite senare, när Kai ombeds skriva under ett formulär för att godkänna en eventuell amputation, börjar han inse att skadan på hans hand nog är allvarligare än vad han först trodde. "Det var då mitt sinne hamnade i kaos", minns Kai. "Hundratals tankar flög genom mitt huvud och de flesta kretsade kring "tänk om ..."? För någon som jag, som tjänar sitt levebröd som hantverkare och som just höll på med att bilda familj, så skulle förlusten av min högra hand kunna innebära slutet på min karriär."

För första gången kände jag en oro inför framtiden, vilket var något helt nytt för mig. Dessutom var jag väldigt orolig över att aldrig mer kunna utöva min sport igen. Vänner och familj har alltid känt mig som den mest passionerade handbollsspelaren någonsin. "Handbollen", säger Kai, "betyder mycket för mig eftersom den har följt mig i nästan hela mitt liv. Jag spelade i alla ungdomsdivisioner och träffade till och med min fru Nina genom handbollen. Vi är båda väldigt passionerade kring sporten och än idag kan jag inte föreställa mig ett liv vid sidan av planen."

5 minus 3 = 2

När Kai vaknar upp efter narkosen snurrar hans tankar bara kring en enda fråga. "Som du kanske kan gissa ville jag verkligen veta vad som fanns kvar av min högra hand", minns Kai." Men den var naturligtvis kraftigt bandagerad så jag kunde inte se någonting alls. Mina läkare försäkrade mig hela tiden om att de hade räddat så mycket som möjligt genom att ta bort så lite som möjligt. Som ett resultat av detta kirurgiska mästerverk kunde jag behålla tummen och lillfingret - båda fullt fungerande - medan pek-, lång- och ringfingret inte gick att rädda. Jag antar att detta är vad man kallar en välsignelse i förklädnad."

“5 minus 3 = 2, trots förlusten av fingrar väljer jag att tänka på allt som fortsatt är möjligt att göra. ”

Kai Moeller

Våren 2019 kommer bebisen Moritz till världen

Efter några veckor på en närliggande rehabiliteringsklinik är Kai redo att fortsätta där han slutade före olyckan. Hans amputationssår läker bra och den blivande pappan kommer hem i tid för födseln av sin lilla pojke.

Vilka är alternativen?

Medan Kai fortfarande är kvar på sjukhuset, informerar ortopedingenjören honom om vilka olika proteslösningar som det finns att välja bland för hans del. För första gången lär han sig nu skillnaden mellan högfunktionella myoelektriska proteser och rent kosmetiska lösningar.

Det står omedelbart klart för Kai att en kosmetisk protes inte är något för honom. "För någon som jag, som är beroende av "fungerande händer" för att kunna arbeta, sporta och uppfostra mina barn, så är en kosmetisk protes utan funktion inte en tänkbar lösning. Det blev uppenbart att min fåfänga fick ge vika för rationella överväganden."

Kai kan dock förstå att andra människor känner annorlunda i detta avseende. "För vissa människor har fullständigheten i deras kroppsbild ett högre värde än för mig." Själv fokuserade han inledningsvis mest på de myoelektriska proteslösningarna, som erbjuder en rad olika funktioner. Efter några utprovningar kände han trots allt att detta var nog inte något för honom.

MCPDriver™, den perfekta lösningen

Det var sommaren 2019 och den tidpunkt då ortopedingenjörerna på Bochum Care Centre fick kännedom om en absolut nyhet inom området handproteser. Det var en mekanisk partiell handprotes, som utvecklats i USA under namnet MCPDriver. Det visade sig vara precis den proteslösning som Kai i hemlighet hade hoppats på. "Så fort jag provade den för första gången fick jag gåshud eftersom det omedelbart stod klart för mig att lösningen på mitt problem fanns här mitt framför mig. Att återgå till mitt jobb var nu plötsligt inom räckhåll. Handprotesen, tillsammans med mina kvarvarande fingrar, skulle göra det möjligt för mig att återigen kunna utföra alla de arbetsuppgifter som ingår i mitt jobb."

Den robusta MCPDriver är individuellt tillverkad och fästs på både handleden och de kvarvarande fingerstumparna. Protesens speciella utformning ger användaren en hög grad av greppstabilitet och gör det möjligt att använda en mängd olika grepp- och nypmönster - alltifrån ett kraftfullt grepp till att skriva på ett tangentbord. "Tack vare den exakta anpassningen till mina individuella anatomiska förutsättningar är protesen en oersättlig följeslagare i vardagen för mig. När jag kommer hem på kvällen tar jag av protesen på några sekunder - precis som man tar av sig skorna efter en lång dag på jobbet", säger Kai.

Allt är bra som det är

Kai, som har återupptagit både sitt arbete och handbollen, är nu även Össur ambassadör, för vad han framhåller som en genialisk uppfinning. Han delar gärna med sig av sina erfarenheter på både mässor och andra företagsevenemang samt till alla andra som är intresserade av att få en inblick i hans nya värld.

"Jag tycker att det är viktigt att förmedla till andra människor som befinner sig i liknande situationer att en arbetsolycka som min inte behöver betyda jordens undergång. Man kan komma till rätta med många situationer och till slut leva ett normalt liv. På grund av min sport är jag mer av en kämpe, men jag är också välsignad med en ganska positiv syn på livet. Jag försöker förmedla detta till andra vid varje tillfälle." När det gäller familjelivet, med två livliga småbarn, kan Kai rapportera att det förekommer inga som helst begränsningar när han leker, simmar eller klättrar med sina barn. Det faktum att hans två barn redan har motoriska färdigheter över genomsnittet är naturligtvis en källa till stor glädje för de sportiga föräldrarna. Det återstår att se om Moritz och Marleen (född 2021) också kommer att vara lika entusiastiska över sina föräldrars sport.