Cara Beckman
Läs Cara Beckmans berättelse om hur hon kom att bevisa för sig själv att hon kan göra det som alla andra kan.
Cara Beckman har varit en aktiv medlem i ”Finger and Partial Hand Amputee Peer + Support Group” alltsedan hon gick med i juni 2019. Sedan dess har hon gett tips, ställt frågor, delat med sig av sina funderingar och viktigast av allt, gett stöd till sina föreningskompisar efter bästa förmåga. Efter att ha lärt känna henne lite bättre slogs vi av hennes iver och mod när det gäller att leva ett aktivt liv och prova nya saker som ligger utanför hennes komfortzon.
"Den 6 december 2018 blev den värsta dagen i mitt liv. Mitt morgonskift började som vilken annan dag som helst, men slutade på ett högst oväntat sätt - jag hamnade på akuten och blev av med två och en halv fingertopp på min vänstra hand”, minns Cara.
När vi frågar om det finns andra aktiviteter som hon skulle vilja prova, säger hon "Vad som helst. Jag är mer äventyrslysten nu. Jag ser det som en utmaning. Om andra kan göra det, borde jag kunna göra det, om än lite annorlunda.”
Cara Beckman
Det var en ganska lugn dag för Cara i juice- och smoothiebutiken där hon arbetade i Vancouver, B.C. Hon höll på med att pressa lite grönsaker när juicepressen plötsligt slutade att fungera, vilket inte är något ovanligt när man pressar fiberrika drinkar. Cara lade då i mer grönsaker i juicepressen – något som hon brukar göra – för att försöka få loss det som satt fast. Hon tryckte ner det med handen och när det väl släppte, satte juicepressen i gång igen och drog då ner hennes hand i maskinen.
Som för så många andra av våra användare som försöker beskriva ögonblicket direkt efter olyckan, så tyckte Cara att det tog en evighet innan ambulansen kom. Ambulansfärden, från butiken till sjukhuset, tog bara 15 min men kändes lång nog eftersom olyckan nu spelades upp i hennes huvud, om och om igen.
Återhämtning och terapi
Trots att hennes sinne fortfarande var grumlat av rädsla och tvivel var Cara ändå redo att börja arbeta med sitt tillfrisknande. Inom en månad började Cara gå på fysioterapi för att få hjälp med att desensibilisera fingertopparna och få tillbaka styrkan i fingrarna. Hennes träningsprogram bestod av många timmar på roddmaskinen och av att lyfta halvkilosvikter med fingrarna.
Före sin olycka var Cara en ivrig yoga-utövare och gillade att träna inversioner (en upp och nervänd yogaposition, där man placerar huvudet under hjärtat) och handstående. "Jag höll på i ett år med fysioterapi för att få tillbaka styrkan i min vänstra hand, men jag kände att jag fortfarande behövde kämpa för att kunna hålla i och greppa min matta när jag tränade yoga”, minns hon. Varje gång hon försökte balansera sin vikt föll hon bakåt på grund av brist på grepp och stöd.
Min Naked Prosthetics -resa
Att behöva genomgå en delhands- eller fingeramputation kan vara extremt påfrestande. "Jag kämpade inte bara med den fysiska smärtan, utan också med att acceptera att jag hade förlorade något som jag aldrig skulle kunna få tillbaka", säger Cara.
Faktum är att när hon väl började leta efter olika alternativ, så tittade hon bara på kosmetiska proteser eftersom hon ville få händerna att se ut som ”sina händer” igen. Efter att ha fått mer information om Naked Prosthetics hos sin fysioterapeut insåg hon att hon behövde något mer funktionellt. Många remisser senare fick Cara ett godkännande för Naked Prosthetics-proteser och sex månader senare fick hon sina två PIPDrivers.
Vi säger alltid att det är de små sakerna som gör störst skillnad. "Det första jag gjorde var att sätta mig i förarsätet i min bil och använda blinkersen”, säger hon. "Det finns så många saker som jag tog för givet förut och som jag nu uppskattar efter att ha fått mina funktionella fingerproteser," tillägger Cara. Efter bara en veckas träning kunde Cara klara sidoplankan – vilket var något hon inte hade kunnat göra efter olyckan – och hon bad till och med andra att försöka trycka omkull henne för att kunna testa greppet. Hon håller fortfarande på med att åter lära sig de mer komplicerade yogaställningar och inversioner.
Varje användares protesupplevelse är olika. Vissa människor tar på sig sina proteser och sätter omedelbart i gång med att göra uppgifter som om de aldrig hade blivit av med sina fingrar. För andra, särskilt de som har hunnit lära om och anpassat sig till att göra saker utan protes, kan behöva lite mer träning. Under den första tiden, när hon försökte lära känna sina proteser och deras kapacitet, var Cara tvungen att anstränga sig mer för att kunna skriva igen med sina PIPDrivers. Efter en tid gick det både lättare och snabbare att skriva.
En mer självsäker Cara
Förra året började Cara med klättring, en aktivitet som många av hennes vänner också uppskattar. Hon hade börjat hålla på alltmer med det precis innan pandemin kom och blev så småningom kär i sporten. När vi frågar om det finns andra aktiviteter som hon skulle vilja prova, säger hon "Vad som helst. Jag är mer äventyrslysten nu. Jag ser det som en utmaning. Om andra kan göra det, borde jag kunna göra det, om än lite annorlunda.” Caras fingerproteser har gjort det möjligt för henne att åter kunna greppa klätterstenarna, ta tag i mattan när hon utövar yoga, skriva på datorn när hon gör anteckningar i skolan och mycket annat.
“Det kan kännas hopplöst för stunden, men det blir bättre. Och du kommer att bli förvånad över vad du kommer att kunna lära dig. Jag är en annan person nu och jag vuxit med erfarenheten.”
– Cara Beckman, användare av två PIPDrivers
Skulle du vilja veta mer om protesfingrar eller har du några andra frågor?
Fyll i formuläret nedan så kontaktar vi dig.